onsdag, juli 5

Borde mer pessimism införskaffas?

Antaglien är jag mycket mer positivt inställd mot vänstern än vad jag borde vara. Som av en slump hamnade jag på http://www.svenskkoreanska.se/ - något jag faktiskt aldrig trodde mig få se. En sak är Kuba och stödet för det landet, men Nordkorea? Det finns alltså en del av vänstern som stödjer Nordkorea - eller Demokratiska folkrepubliken Korea, som namnet egentligen är (visst är det lustigt att länder vars namn innehåller ordet "demokratisk" i någon form så ofta är diktatoriska?).

I informationen om Nordkorea står det bl a: "1994 avled den store ledaren, president Kim Il Sung. Hans son, Kim Jong Il, har nu tagit över rollen som Koreas ledare". Okej, det erkänns att styret kan liknas vid monarki àla 100-tals år sedan. Men det finns mer: ingenstans står det något om att landets president än idag är Kim Il Sung - trots att människan är död. Nordkorea är världens enda nekrokrati. Hur kan man då påstå något så bisarrt som att landet är en demokrati? I skolan undervisas också barnen i ämnen som "den store ledarens barndom" och "den store ledarens revolutionära historia".

Inte nog med det, landets invånare har i stor utsträckning problem och lider och dör av svält eftersom pengarna satsas på propaganda för den store ledaren och på utveckling av armén som i jämförelse till folkmängd är en av världens största. Vill man vara journalist måste man vara medlem i det statsbärande partiet. All media kontrolleras och censureras av staten. Radio- och TV-apparater är låsta på en officiell frekvens som förhindrar nordkoreanerna att lyssna på nyheter från andra länder. Listan kan göras bra mycket längre.

Hur kan man förespråka ett land som Nordkorea?
Svara mer än gärna.

Inga kommentarer: